Inte vilken lilja som helst, utan en vit kungsängslilja. Nu är de ju varken ovanliga eller svårodlade om man har rätt jordmån och det tycks jag ha, för jag fick trixa lite med vinklar så att det inte skulle bli liljor på bilden.
Den mest bedårande siluett är väl domherrens, inte minst när han avtecknar sig mot en hjärtformad öppning i den skira björkens vårgrönska. Jag har bara hjälpt till lite, lite grand i PS genom att justera nivåer och klona bort en kvist som störde.
En liten, luden planta kanske inte tycks så märkvärdigt. Men det här är en riktigt stor händelse för mig, som nu ser beviset på att jag lyckades med att dela på den blå bergvallmon (meconopsis).
Det var inte solsken när jag skulle fota min tussilago. Kanske det var tur ändå, för jag tycker det blev en fin och annorlunda bild av den välkända blomman.
Det är väl uppenbart att det inte var den lilla solbadande blomkrabbspindeln som var mitt motiv?
När jag upptäckte att det satt något på kronbladet gick jag närmare krokusen och då dök spindeln ner i blomman och satt sedan där och tryckte och undrade nog om han skulle klara sig med livet i behåll. Det gjorde den.